Sammanfattning och tankar kring romanen

Stolthet och fördom är en bok som handlar om livet i en familj under 1700-1800-talet i dåvarande England. Det märks ganska tydligt att boken är skriven under romantiken eftersom naturen beskrivs tydligt och boken har mycket känslor. Det kommer också fram inslag av realismen för att den handlar om  hur det var att leva i en familj under den tiden. Jag tycker att handlingen var mycket trovärdig.  

Stolthet och fördom är enligt mig en ganska långtråkig bok. Handlingen går ganska långsamt framåt och boken var ganska svår att förstå i början. Språket var ganska gammalt vilket inte gjorde det lättare att förstå. Diskussionerna mellan personerna kändes på ett sätt ganska klumpiga. Jag är ändå glad och nöjd med att jag läst boken för att den är en klassiker som är världskänd.

En händelse jag kommer bra ihåg var när Lydia rymde för att gifta sig med Mr Wickham, för det var lite efter det Elizabeth erkände sina känslor för Mr Darcy.  

Denna bok har uppnått klassikerstatus för att vara en roman med mycket känsla och den handlar om en unik kärlekshistoria som skiljer sig från andra. Jane Austen har också skrivit på ett sätt som väckt tankar hos folket. Ett mycket realistiskt sätt att skriva som samtidigt också var ett sätt som var under romantiken. 

Jag hade ganska höga förväntningar över boken och hade tänkt att den skulle vara intressant och spännande med en bra kärlekshistoria. Jag blev besviken över hur tråkig boken var, då boken presenterades för mig verkade den mer intressant än vad den i verkligheten var. Den var sist och slutligen en helt okej bok för den var bra skriven och karaktärernas personligheter kommer bra fram. 

Tiden och epoken

Stolthet och fördom har kanske idag en föråldrad handling. Att boken är av äldre slag syns i handlingen, eftersom ingen idag beter sig eller säger något som karaktärerna i boken. Boken är skriven under romantiken och realismen.

Kvinnor och män. Giftermål. Beteende. Klädsel. Känslor och verklighet. De är alla ord eller uttryck, som kort och koncist beskriver bokens handling och som har att göra med epoken och tiden den är skriven på.

Hur syns då tiden och epoken den är skriven på i själva verket?

Boken är första gången publicerad 1813. Eftersom epoken, romantiken, ca 1790-1830, varade då, kan Stolthet och fördom klassificeras som en bok från romantiken. Romantiken var en period då författare skrev om stora och starka känslor och även om skönhet. I boken finns många starka och stora känslor mellan karaktärerna. Det är då frågan om exempelvis kärlek, hat, svartsjuka eller medlidande. Kärlek finns mellan t.ex. Mr Bingley och Jane Bennet eller mellan Mr Darcy och Elizabeth Bennet. I början av boken föraktar Elizabeth Mr Darcy, eftersom han verkar som en otrevlig person som ljuger. Mr Wickham och Mr Darcy hatar varandra under bokens lopp ända från början. Svartsjuka råder hela tiden mellan alla kvinnor i boken, t.ex. då Mr Bingley blev intresserad av Jane, blev många av hennes "vänner" svartsjuka och talade illa om henne. Medlidandet är väl mest Elizabeths grej, hon känner medlidande för Jane då Mr Bingley lämnar byn och Jane tror att han lämnat henne.

Realismen var en tid då man skrev om verkligheten och inte lämnade bort det dåliga i samhället. Det var också en tid då man skrev om kvinnors ställning i samhället samt samhällets orättvisor. Jag tror att jag hellre skulle klassificera boken in i realismen, eftersom boken tar mera ställning till samhället än vad den beskriver känslor. Såklart, känslor är en stor del av boken, men jag tror att Jane Austen ville förmedla någon slags budskap om kvinnornas ställning på den tiden, eller överhuvudtaget om olika samhällsklassers skillnader. Som tidigare nämnt i bloggen, är kvinnorna väldigt underställda männen. Kvinnorna ska bli bortgifta så att de kan klara sig i livet - inget tal om någon jämlikhet. Realismen var också en vardaglig epok, d.v.s. att alla vardagliga saker skrevs ner i boken, så att läsaren kunde få en bild så nära verkligheten som möjligt.

Förutom epokerna på 1800-talet, syns också vilken Austen var aktiv under. Klädseln och i synnerhet beteendet och språket är klara tecken på något äldre. Trots att miljön eller utseendet inte så tydligt skildras i de annars vardagliga händelserna, fick läsaren veta, att kvinnorna bär långa klänningar som når ända till marken. En kort analys av beteendet kan lätt göras; högklassade kvinnor följer vissa normer i samhället för att bli betraktade som en fina damer. De beter sig onaturligt, kommenterar inte på något onödigt och om de säger något opassande får de långa blickar och mycket kritik. Elizabeth vågar vara sig själv, och det är därför hon blir starkt kritiserad.


Språket är ännu ett tecken på något äldre. Det är nuförtiden inte mera naturligt att använda ord som "vedertagen", "ovärderlig" eller "grannlaga". Språket utvecklas hela tiden, och bara en några hundra år gammal bok är redan ganska svårläst för nutida människor.

Tema: 2, Kärlek

"Kärlek krävs för ett lyckat giftermål"

Av en anonym person på nätet hittade jag citatet ovanför vilket jag tycker sammanfattar handlingen i boken för en viss del.

För en mamma som har fem döttrar var en av de viktigaste sakerna att få dem bortgifta. Mrs Bennet förde sina döttrar till varje bal eller annan typ av händelse var det fanns en chans för att någon ung man skulle bli intresserad av de 5 flickorna. På en av balerna träffar mrs Bennet och resten av familjen den nya herren, mr Bingley, som har hyrt en gård i byn. Mr Bingley hade med sig sina systrar samt sin vän mr Darcy, som inte var lika väl bemött av alla andra som mr Bingley. Mr Darcy dansade endast några få danser vilket gjorde att alla tyckte honom vara otrevlig, högfärdig och kall. Den äldsta av Bennets syskonen Jane känner speciellt att den trevliga mr Bingley är något extra och får flera danser med honom under balen.

Likasom alla andra har Elizabeth stark motvilja mot mr Darcy. " Jag trodde att poesi brukade betraktas som näring för kärleken" sade Darcy. "Kanske för en stor, frisk och välmående kärlek. Allt kan bli näring för det som redan är starkt. Men om det bara är ett litet magert svärmeri, så är jag övertygad om att en enda lyckad sonett kan få det att svälta ihjäl" hade Elizabeth svarat till Darcy. Det här är ett exempel på tvister som uppkom bland Elizabeth och Darcy. Jag tror att det som Elizabeth beskriver här utsätts hon själv för, men dock att denna lilla svärmeri som hon känner bara växer gradvis utan att hon lägger hänsyn till det. 

Mellan Jane och Bingley kommer det upp mycket trassel och det ser väldigt dåligt ut för Darcy kommer i mellan dem. Ingendera av Jane eller Bingley vågar ta steget framåt mot ett äktenskap vilket gör att de åt skiljas, även fast båda är djupt kära i varann. 

Det att kusiner gifter sig värkar vara helt och hållet lagligt, för när mr Collins som är Elizabeths kusin kommer på besök friar han till henne. Elizabeth blir otroligt förvånad då hon inte har några slags känslor för honom. Hennes mamma blir dock förbannad för att Elizabeth, eller Lizzie som man kallar henne, nekade till frieriet. Modern till och med hotar Lizzie med att inte försörja henne längre, då försöker hon förklara det som citatet står för, att kärlek behövs för ett lyckat giftermål. 

En av de yngre systrarna, Lydia, är väldigt rastlös och rymmer tillsammans med mr Wickham, vilket var väldigt skamlöst, oschysst och gav dåligt rykte för familjen Bennet. Man tyckte att det inte var äkta kärlek då Lydia inte hörde till de förmögna familjerna, eller på grund av Lydias dåliga uppförande. 

Vid det här laget har man fått en bild av hur kärleken fungerade om man följde den tidens normer. Jane och Bingleys förhållande blev inget då dom båda var väldigt blyga. Förrän i slutet då de vågar yttra sin kärlek för varandra. Lydias kärlek uppfattar jag att var mera en attityd, ett skådespel. Lydia hade lite brottom för att gifta sig som säkert berodde på hennes mamma som ständigt pressade döttrarna om saken. 

Det växande svärmerin jag nämnde i början om, hade under dom här alla andra händelserna växt till det ultimata och det är då Elizabeth förstår det själv. Darcy och Elizabeth hade dock än svår väg men den slutade bra på grund av att de inte gav upp. Ingendera av dem visste hur den andra kände för en, men efter alla bekymmer när de fick vara ensamma tillsammans medgav de sin kärlek för varandra. Den kärlek Darcy beskrev fick man aldrig som läsare veta, men det som sades var att  "han uttryckte sig därvid så känslofullt och varmt som man kan vänta av en häftigt förälskad man". Att en man uttrycker sig så starkt och visar sina ömma sida tycker jag att var något ovanligt under den tiden. 

Klassamhället

I Stolhet och Fördom syns klassindelningen i samhället väldigt tydligt. Familjen Bennet är en förmögen familj, men det är Mr. Bennet som äger allting. Eftersom familjen inte har andra manliga medlemmar, ärver inte någon av dem Mr. Bennets egendom, vilket betyder att hans arv går till en ganska avlägsen släkting när Mr. Bennet dör. Därför märks Mrs. Bennets oro ganska starkt om pengproblem; om Mr. Bennet dör före henne, kommer hon att bli fattig. Det är rätt klart, att en av Mrs. Bennets största rädslor är att bli fattig med fyra ogifta döttrar. Därför har hon stora bekymmer över att få sina döttrar bortgifta, så att de ska ha ett fint och lyxigt liv som hon själv haft.

Samhällsklasserna är relativt flummiga i boken, det beskrivs inte så mycket skrivet om några andra samhällsklasser än vilken de själva hör till. Alla Bennets bekanta är förmögna och visar det med sina hästvagnar, baler och andra fester. Det är alltså märkbart att de är rika och lever ett rätt så bra liv. I boken beskrivs lite om fattiga på ett nedrande sätt. En händelse i boken fick mina tankar att spinna; då Elizabeth Bennet gick till Mr. Bingley för att träffa sin insjuknade syster Jane som stannat där för att tillfriskna. Det var hemskt enligt de andra karaktärerna i boken, att hon faktiskt gick, utan vagnskjuts och alldeles ensam! Det beskrevs som nedrande för hennes samhällsklass, och att bara fattiga människor går någonstans. Elizabeth blev mycket kritiserad över det, och de andra ansåg att hon var verkligt galen p.g.a. handlingen.

Något annat som också syns klart i boken är, att kvinnorna är underställda i det dåvarande samhället. Kvinnorna skulle giftas bort och de fick inte heller arbeta. Dessutom kunde de inte ärva något av sin far, bara för att de var kvinnor. Jämnställdheten var alltså inte något att tala om då. Kvinnornas beteende är också på något sätt konstgjort, att det fanns tydliga normer om hur man skulle bete sig. Kvinnorna skulle ha med sig skvaller och berätta dem vidare till sina vänner. De borde säga ja till frierier, vilket Elizabeth inte gjorde. Det ledde till att hennes föräldrar inte talade med henne på en tid.

Samhället är alltså väldigt olika från idag, nuförtiden får kvinnor arbeta och ärva någons egendom. Kvinnorna är klart mer jämnställda nu än förut, men inte ännu heller har kvinnorna fullständigt lika rättigheter som männen. I det finska samhället måste kvinnor som tur inte bortgiftas, men tyvärr finns det fenomenet i andra kulturer än idag. Så, finska kvinnor har det nog bra.

Protagonisten

Huvudpersonen i Stolthet och fördom är den 20 åriga kvinnan Elizabeth Bennet. Elizabeth, Lizzy eller Eliza som hon också kallas är näst äldsta av fem döttrarna i familjen. Hon är intelligent, saklig och vacker men enligt hennes moder är hon inte lika vacker som Jane. Jane är hennes äldre syster och de är väldigt nära varandra. Elizabeth berättar allt för Jane. 

Elizabeth är också ganska kall och bryr sig inte om andras tankar. Hon har en massa fördomar om alla. Hon försöker få fram personers personligheter genom hennes fördomar. Men när man läser längre i boken blir hon allt mer avslappnad. När hon får känslor för Mr Darcy får man se mera av hennes snälla sida. Elizabeth är annorlunda än de andra kvinnorna. Hon har inte som först i tankarna att bete sig som fina damer bör utan hon har intelligenta intressanta tankar. 

Elizabeths föräldrar uppskattar olika saker hos döttrarna. Elizabeths pappa Mr Bennet uppskattar Elizabeths intelligens medan Mrs Bennet endast tänker på vem döttrarna ska gifta sig med och vill få de bortgifta. Elizabeth pratar inte som de andra kvinnorna gör, hon har smarta tankar och kan delta i svåra diskussioner, som är ovanliga bland kvinnor. Hon tänker mycket och brukar inte säga så mycket. När hon pratar är de väl genomtänkt. 

Så långt som jag har läst tycker jag att Elizabeth har ändrats ganska lite.

Handling och miljö

Man får ganska snabbt veta vad bokens handling, eller i alla fall en del av den, kommer basera sig på i bokens första kapitel där det kommer fram att Mrs. Bennets mål i livet är att få sina fem döttrar gifta. Då en stilig och rik man, Mr. Bingley, flyttar till området ser Mrs. Bennet det genast som en perfekt chans att introducera sina döttrar och förhoppningsvis få någon av dem att imponera på Bingley. Genast under första festen blir Mr. Bingley mycket intresserad av Bennets äldsta dotter Jane. Mr. Bingleys vän Mr. Darcy har också flyttat in men han blir inte alls lika populär bland flickorna pga. hans otrevliga humör. Elisabeth, den näst äldsta dottern i Bennet familjen, blir inte heller så speciellt imponerad av Mr. Darcy och utvecklar ett slags hat mot honom då han beter sig så dåligt. Men fast man trodde att Mr. Darcy är en väldigt känslolös, otrevlig person som kanske inte ens kommer spela en så stor roll i boken, kommer det senare fram att han så småningom börjar få känslor för Elisabeth. Med tiden utvecklas känslorna allt mer och då börjar man förstå att de håller på att bli förälskade i varandra och kärlekshistorien man trodde skulle handla om Mr. Bingley på basen av bokens början, handlar istället om Mr. Darcy.

Miljön i boken beskrivs inte så värst ingående, istället koncentreras det på personerna och deras handlingar då de beskrivs in i minsta detalj. Bokens tidsepok, som högst antagligt rör sig kring 1700-1800-talet, kommer i sin tur väldigt starkt fram i boken. Flickorna klär sig i fina klänningar, inga bilar finns utan de färdas med hästar och vagnar, de använder sig av bud och bor på herrgårdar. Att Mrs. Bennet så desperat försöker få sina döttrar bortgifta är ju inte heller direkt något de flesta mödrar skulle gör idag. I vissa fall kan så här detaljerade böcker vara väldigt intressanta och den här boken är definitivt en av dem då man t.ex. tydligt kan märka hur vardagen i boken skiljer sig från hur den är idag.

Jag vet inte om jag är nöjd eller besviken med boken men den har hittills inte helt mött mina förväntningar. Speciellt början är ganska jobbig då det finns en hel massa namn på personer som gör och tänker olika saker. Det blir helt enkelt lite jobbigt att komma in i boken först. Språket är också en aning gammaldags vilket gör läsningen jobbig. Men med bokens gång kommer man nog mer och mer in i handlingen då man lär sig om personerna och deras egenskaper. Jag väntar med spänning på att se speciellt hur Elisabeth och Mr. Darcys relation utvecklas. Eftersom det är en relativt lång bok tror jag att det kan finnas en hel del händelser som man kanske inte förväntade sig då man började läsa och dessa ser jag ser framemot!

Källa: google.com

Jane Austen

Jane Austen, en brittisk författare, föddes den 16 december 1775 i Stecenton, Hampshire. Hon var det sjunde barnet av åtta och hade endast en syster, resten var bröder. Hon hade en bra relation med sin syster men under senare tiden av sitt liv blev hon även närmare med sin bror Henry som också blev hennes litterär agent. Austens far hade en stor kollektion av litteratur hemma och det här var en väldigt bra chans för Jane att utvecklas i både läsande och skrivande. Hennes far brukade även låna ut papper, pennor och böcker åt henne vilket gav henne en chans att redan i tidig ålder uttrycka sin kreativitet.

Jane började skriva romaner redan som ung men det var inte före år 1811 som hennes första roman, Förnuft och Känsla, släpptes ut. Allt som allt publicerade hon endast sex romaner, fyra under sin levnadstid. Stolthet och Fördom (1813), Mansfield Park (1814), Emma (1815), Persuasion (1817), Northanger Abbey (1817), Sanditon (1817). De tre sista publicerades efter att Austen hade dött och den sistnämnda blev aldrig klar men publicerades ändå av hennes familj. Alla romaner har även översatts till många språk och filmatiserats flera gånger.

En av orsakerna till att Austens romaner har nått sådan populäritet är hennes sätt att beskriva olika vardagliga situationer under hennes tid samt hur hon ingående beskriver personer. I sina romaner använder hon sig också av humor och lätt ironi som gör dem ännu trevligare att läsa.

Trots att hon skrev kärleksromaner med en hel del romantik, gifte sig Austen aldrig och fick heller inga barn. Största delen av sin livstid bodde hon tillsammans med sin familj. Hon dog den 18 juli 1817 och blev inte ens 42 år. Egentliga dödsorsaken vet man inte men det sägs ha varit pga. en sjukdom.

Källor: http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/A/jane-austen/
http://www.janeausten.org/jane-austen-timeline.asp