Tiden och epoken

Stolthet och fördom har kanske idag en föråldrad handling. Att boken är av äldre slag syns i handlingen, eftersom ingen idag beter sig eller säger något som karaktärerna i boken. Boken är skriven under romantiken och realismen.

Kvinnor och män. Giftermål. Beteende. Klädsel. Känslor och verklighet. De är alla ord eller uttryck, som kort och koncist beskriver bokens handling och som har att göra med epoken och tiden den är skriven på.

Hur syns då tiden och epoken den är skriven på i själva verket?

Boken är första gången publicerad 1813. Eftersom epoken, romantiken, ca 1790-1830, varade då, kan Stolthet och fördom klassificeras som en bok från romantiken. Romantiken var en period då författare skrev om stora och starka känslor och även om skönhet. I boken finns många starka och stora känslor mellan karaktärerna. Det är då frågan om exempelvis kärlek, hat, svartsjuka eller medlidande. Kärlek finns mellan t.ex. Mr Bingley och Jane Bennet eller mellan Mr Darcy och Elizabeth Bennet. I början av boken föraktar Elizabeth Mr Darcy, eftersom han verkar som en otrevlig person som ljuger. Mr Wickham och Mr Darcy hatar varandra under bokens lopp ända från början. Svartsjuka råder hela tiden mellan alla kvinnor i boken, t.ex. då Mr Bingley blev intresserad av Jane, blev många av hennes "vänner" svartsjuka och talade illa om henne. Medlidandet är väl mest Elizabeths grej, hon känner medlidande för Jane då Mr Bingley lämnar byn och Jane tror att han lämnat henne.

Realismen var en tid då man skrev om verkligheten och inte lämnade bort det dåliga i samhället. Det var också en tid då man skrev om kvinnors ställning i samhället samt samhällets orättvisor. Jag tror att jag hellre skulle klassificera boken in i realismen, eftersom boken tar mera ställning till samhället än vad den beskriver känslor. Såklart, känslor är en stor del av boken, men jag tror att Jane Austen ville förmedla någon slags budskap om kvinnornas ställning på den tiden, eller överhuvudtaget om olika samhällsklassers skillnader. Som tidigare nämnt i bloggen, är kvinnorna väldigt underställda männen. Kvinnorna ska bli bortgifta så att de kan klara sig i livet - inget tal om någon jämlikhet. Realismen var också en vardaglig epok, d.v.s. att alla vardagliga saker skrevs ner i boken, så att läsaren kunde få en bild så nära verkligheten som möjligt.

Förutom epokerna på 1800-talet, syns också vilken Austen var aktiv under. Klädseln och i synnerhet beteendet och språket är klara tecken på något äldre. Trots att miljön eller utseendet inte så tydligt skildras i de annars vardagliga händelserna, fick läsaren veta, att kvinnorna bär långa klänningar som når ända till marken. En kort analys av beteendet kan lätt göras; högklassade kvinnor följer vissa normer i samhället för att bli betraktade som en fina damer. De beter sig onaturligt, kommenterar inte på något onödigt och om de säger något opassande får de långa blickar och mycket kritik. Elizabeth vågar vara sig själv, och det är därför hon blir starkt kritiserad.


Språket är ännu ett tecken på något äldre. Det är nuförtiden inte mera naturligt att använda ord som "vedertagen", "ovärderlig" eller "grannlaga". Språket utvecklas hela tiden, och bara en några hundra år gammal bok är redan ganska svårläst för nutida människor.